Jag klarade det!

                                                          tom korridor

Trodde aldrig jag skulle få uppleva en första dag på High School, dagen var som en film, fast utan snabbspolning av olika vinklar av allting. Just enmansvinkel liksom. Japp det var med andra ord hektiskt och väldigt tröttsamt, stressigt fast väldigt annorlunda, och kul. Allt på samma gång! Nu när jag kollade på en snutt av en highschoolfilm kändes filmen med tillgjord, som att den var förfinad på något sätt. Finslipad. Men det var ingen besvikelse ändå. Vaknade halv sju, åt frukost, fixade mig och fick skjuts av Jaimi till skolan. Det kändes inte på riktigt på något vis. Jag har j varit där flera gånger, men inte själv, och inte med en massa kids i hallarna. Jag gick till student counseloren och fick mitt lockernummer. Jag har mitt skåp precis vid matsalen, så det är ju bra. Första lektionen är open hour så då har jag håltimme. Det var ju bra, för jag kunde inte få upp mitt skåp. Fick panik. Alla gick förbi mig och jag kunde inte fråga någon för alla var påväg till sina lektioner. En tjej från fotbollen skulle hjälpa mig men hann inte. Så jag gick till student services, men såg rektorn och hon kom och skulle hjälpa mig, men på vägen gick det förbi en kille som heter Tyler, han är senior och hon sa att han skulle hjälpa mig. Jättetrevlig och snäll. Han hjälpte mig jättelänge med hur man öppnar mitt skåp. Sen, så hjälpte han mig också att hitta alla mina lektionsrum, så vi gick typ runt hela skolan för att hitta vart jag skulle vara under dagen. Så snälla är amerikanarna här! Okej, fast jag hittade ändå inte mitt lektionsrum sen, men ändå. Första lektionen var gitarr, det var faktiskt inga konstiga människor där, och itne bara killar. Lärde mig en hel del nytt. Bra början på dagen. Innan dess strövade jag runt i korridorerna, visste inte vart jag skulle ta vägen, kände mig lite dum.

Egentligen känner jag mig dummare här än vad jag är. Mycket yngre mentalt, med engelskan asså. Jag har så mycket svårare för att förstå och uttrycka mig ibland. Som att jag är efterbliven eller något.
Fast nej, det är bara på fotbollsträningarna, när coachen förklarar någon övning eller något sorts spel. Jag är alltid den som alrdig fattar. Hon frågar, mitt framför alla: -Lu, do you get it? Alla kollar på mig. Vad ska jag göra? Måste ju skaka på huvudet. Men ärligt talat är det inte så farligt. Alla fattar att jag aldrig spelat på riktigt förut så varför va irriterad på mig, fastän jag tror vissa är. Orka bry sig.

Iallafall så var andra lektionen spanska. Där var det bara seniors och verkade som att jag kommer att ha fett kul där. Alla är jätteglada. Den som är mest glad på lektionen är nog läraren. Hon snackar jättemycket och är jättegullig och snäll. Blev så lycklig när jag hörde spanska. Hon är från mexico så det blev spanska på hög nivå. Älskar det. Det kändes liksom som att jag var hemma, för Spanien är ju nära Sverige liksom. Långsökt menmen. Fick faktiskt ganska så en aning hemlängtan när jag satt där. För min spanskalärare är halvsvensk! Kan man tänka sig? Hennes pappa var svensk, men han dog, och hon var i Sverige i somras och vill skaffa svenskt medborgarskap eftersom hennes pappa är född där.
Det var faktiskt härligt, blev lycklig, hon kunde lite men sa att jag ska lära henne mer. Hon kan inte alls svenska så... Det ska bli kul. Hon var iallafall väldigt glad att ha mig där.
Nästa lektion var us-history, en kille från Spanskan visade mig hur man kom till den lektionen. Hade kommit sent annars. Där på den lektionen var det en tjej från soccer jag känner bra, samt en tjej från tyskland, yey äntligen en till utbytis! Lektionen var kul, men boken, oj, den är tjock. På fredag har vi test. Orkade inte plugga idag. Do it tomorrow.
Sedan va det lunch. Gick till mitt skåp med den tyska tjejen. Äntligen kunde man snacka lite om saker man inte kan snacka med amerikanarna om, typ vad man tycker om allt, hon tyckte typ samma som mig. Det var stressigt, och hon kunde inte heller få upp sitt skåp. Det var packat på lunchen. Vi tog mat, det var sallad typ och grönsaker, fett bra. Frukt och nyttigheter också. Keso!!! Jag blev glad.
På lunchen var alla platser upptagna. Men som tur var hade jag bstämt att sitta med ett par från soccer. Tack fotboll! Den tyska tjejen skulle sitta med en annan. Jag satte mig. Hann inte ens bokstavligen äta tre tuggor förrän alla började gå, och klockan ringde. Den ringer en minut innan lektionerna. Det var den stressigaste lunchen jag varit med om. Ska komma tidigare imorgon. Efter det var det dags för klassen jag inte såg fram emot, som jag vet att jag kommer byta. Novels. Man tog en bok och läste under hela lektionen kort sagt. Ska bytas, orkar inte säga nåt mer.
Sen, det roligaste. Fotografi! Sjukt kul ska det bli. En tjej från soccer är där, tvillingen till den på us.history faktiskt. Kul,
Läraren berättade om alla uppgifter vi ska göra och att vi ska göra ett portfolio med våra bilder, vi ska också lära oss photoshop. Sen var dagen slut och det var dags att skynda sig till soccerpractise.
Jag bytte om i raketfart och sprang ner till planerna. Vi hade träning i två timmar under stekande sol. Inte så nice. Men skönt efteråt. Blev hämtad och nu sitter jag hemma och skriver mina tankar. Allt måste dokumenteras tycker jag.

Egentligen snackade jag inte alls med någon från mina lektioner. Man hade liksom inte tid. Bara med de jag kände, och en tjej som jag sa att hon hade snygg jacka till. På min photography. Men det blir nog bättre ju mer tid som går. Har ju utbytisarna också. En tjej från korea och en från Schweiz. Fett coolt! När jag kom hem var jag helt utmattad. Orkade inget. Bara äta. Och äta glass méd karamellsås. Nu ligger jag och kollar på film, Eat Pray Love. Mår bra av den. Får mig att vilja åka till italien, äta pasta också.
Ny dag imorgon. Mycket ska fixas. På kvällen är det orientering för utbytesstudenter från ISE. Det ligger en halvtimme härifrån och min lokala kontaktperson håller i det. Det kommer vara en del utbytesstudenter där. Ska bli spännande! Nu har jag lite skrivkramp.
Var så stressigt i skolan att jag inte hann ta några bilder allt nästan, men det kommer, när modet kommer, och stressen kan hanteras. Tills dess, ha tålamod.