Igår var det säsongens första fotbollsmatch. Jag åkte dit med brianna. Innan det var jag hemma med familjen och åt krabbfötter, inte varje dag man äter sånt, det var gott. Blev hämtad av Brianna och vi åkte till matchen. Jag hade fritt inträde eftersom jag hade ett sportspass, det har de som spelar en sport i skolan, som soccer som jag spelar. Annars kostar det 7 dollar. Det var inte alls mycket folk på läktaren. Troligtvis för att det fortfarande är sommarlov. Men på homecoming är det packat, fick jag veta. De hade redan börjat spela när vi kom. Cheerledersarna var en besvikelse, de sög. Seriöst jag hade väntat mig värsta laget som man ser på filmer, men de här tjejerna, det går inte ens beskriva hur de var. De var fem stycken. Men det spelar ingen roll. Jag satte mig på läktaren och vi snackade och träffade ett par från mitt soccerlag. Det var kul, att umgås utanför träningarna. Alla var klädda i blått och vitt, skolans färger. De går verkligen all in här. Men det kändes ändå inte så, eftersom det inte var så många som var där. Det var kul att titta på matchen och snacka. Sen skulle vi åka hem. Vi blev hämtade med bil. Och det var då jag kände att jag saknade att vara med min värdfamilj. SJukt konstig tanke men det var första gången jag var utan dem en kväll. Kände mig inte lika trygg liksom. Aja, vi åkte hem och hemma var de i full gång med campfire. De satt alla i familjen plus vänner som var på besök till deras familj runt elden. Väldigt mysigt. Vi grillade marshmallows. Egentligen skulle vi grilla smores men de hade glömt köpa kexen till det. Busy fredagskväll helt enkelt. Dock har jag ett antal kliande myggbett idag, från igårkväll.
Tack till alla som peppar mig att vara här. Ibland längar jag hem men när jag får dessa uppmuntringar får det mig att försöka leva ut allt här medans jag ändå är här liksom. Det går upp och ner men jag har ju bara varit här i två veckor. Och skolan har inte ens börjat. Ja har en hel del framför mig. Vattnet smakar gott nu, har vant mig vid det, och vid andra saker med. Har lärt känna familjen bra nu, så man kan gå i pyjamas till sent på morgonen om man har lust. De andra gör det med. Känner friheten att ta vilken mat jag vill här med, inte full frihet men det känns inte lika konstigt och pinsamt längre typ. nu ska jag gå och äta lunch, hejdå.
Heeeeeeeeeeeeej!!!!!! Jag saknar dig så mycket i skolan. Det är knäppt faktiskt där. Tvåan är dock mycket bättre på många sätt! Jag älskar din blogg så himla mycket, det är HELT underbart att läsa om amerikanska saker och dina tankar typ. Så himla chill och bra är du!!! Och videoklippet var marcus var fantastiskt, jag började på riktigt nästan gråta, hihi. Jag ska skaffa skype så fort frida e hemma och kan hjälpa mig (för jag har försökt utan resultat). Jag vill befria dig från LA liksom men jag vill ändå berätta allt som händer! Vi pratade om din blogg på lunchen idag, jag emma och sofie A satt och pratade om ditt nya liv. Och jag och baba pratade om att det var så himla amerikanigt på ett så himla härligt ätt att de kallade dig Lu.
SvaraRaderaDet är lite jobbigt att läsa din blogg, för jag saknar dig så mycket då! <3 //tora
Luba är det mkt slagsmål i amerikansk fotboll? Kör Brianna också bil, körkot, hon är ju 16?
SvaraRaderakram
N