new blog

klicka här

Imma switch my words to my language on the other side of the world

I am home now. I´m home from the best year of my life, the best experience that I will never forget.
Coming home was such an experience itself. Seeing family and friends, walking around on the streets of Stockholm, seeing familiar things and going back to familiar habits. I missed my hometown, but in my eyes, it´s seen through a whole new perspective. After seeing big towns in America, but living in a small town, my eyes has opened up and my view is broader. I miss speaking english every day, every single minute of the day. I miss it dearly. But i know it wasn´t a goodbye on the airport in Brainerd. It was so hard to leave. Obviously I cried, but only when i had given everyone hugs and saw them through the glass before boarding the airplane. Thinking about it now makes me sad. I had to leave the people I love, that I want to be near, live near to. I want to have them in my life, here... I am so happy for what I could experience. It was amazing, looking at it now, it feels like a dream. Looking at the pictures I took there, makes me wanna rewind the time, just to feel the most amazing moments again and again while I were there. It really is true, what they said. It feels like time paused here while I was gone, that someone pressed the pausebutton when I left, and pressed play again. It is all nonnegative though, but coming back to my "old" life, makes me wanna realize, how much more I should appreciate things. I´m not the same person as I was the day I left for America, and I am definitely not going to go back to the same as before. I´m starting up fresh and new, with more knowlegde and experience. If only I could bring America just a little, little bit closer than it is. The journey home was very long, I became sad, thinking about how many hours and money it takes just to come see the people you love. I am excited to come back, but first, let´s start up new. It´s like I´m starting again, from zero, like the first day I came to America.

I will be back America, never forget me.

I´m home, livin the past through my pictures. Hard to explain how much I miss it.

klockan 5 på morgonen idag lämnar jag huset där jag bott i 9 och en halv månad. Jag har ingen aning om vad som väntar mig härnäst, men jag har förstått att ta farväl av folk man inte vet när man ser dem igen, är det jobbigaste som finns... jag har gråtit en del idag, och det blir nog, kanske en aning, fler tårar på flygplatsen.

Jag vet att jag kommer att träffa dem igen, snart. Jag vet att jag kommer tillbaka. Detta är mitt andra hem. Men jag vet att det är dags att lämna detta liv, för att börja ett nytt kapitel i mitt liv. Det är definitivt inte samma person som lämnar Brainerd idag, jämfört med den som kom i Augusti. Jag har växt som människa, utforskat en ny kultur och tagit del av den, med all entusiasm och nyfikenhet jag haft, och jag har skapat ett liv, som påbörjades i Augusti, men som måste avslutas nu. Jag tar med mig allt jag lärt mig hem, all ny slang och Amerikaniserad svenskhet. Det är dags nu, nu kommer jag hem.

Graduation ceremony

                                  

Follow your dreams, I did.

Jag har tagit Graduation i USA. Detta ar varit min dröm i nästan hela mitt liv. Jag satt i Sverige och såg på amerikanska filmer där ungdomar tar graduation, men trodde aldrig att jag skulle göra detsamma som dem! Känslan att gå upp på podiet när de ropar upp ditt namn, kompisarna som ropar, handskakningarna med rektorn, var bara några av de oförglömliga ögonblick av denna resa. Att byta sida på tofsen från höger till vänster, för att markera att vi har avslutat något, kändes helt underbart. Kroppen sprudlade av glädje, jag insåg att jag gjorde det, jag klarade av den långa resan, både inom mig själv och här i USA. När folk kastade sina caps i luften och när fyrverkerierna exploderade kunde man inte längre tänka på något. Jag förstår fortfarande inte hur 9 månader kunde gå så fort. Detta var min dröm, och den slog in. Jag är obeskrivligt tacksam för denna möjlighet jag fick. Det har varit en så underbar resa, att få gå på high school, pröva nya saker och skaffa vänner för livet. Det är fortfarande en aning, nej väldigt surrealistiskt att se dessa bilder igen. Utstyrseln representerar en milstolpe i mitt liv. 

Jag kommer aldrig att glömma denna dag.