tja

Jag gillar min blogg, den är kul att läsa, haha brukar göra det ibland och förvånas av mina egna resonemang till saker. Saker som jag glömt bort att jag skrev. Skulle nog inte klarat mig utan den. Puss bloggen, och på läsarna förstås. Utan er, nothing else matters lix

onsdagsblues

Jag har blivit ganska bra på multiplikation här. Speciellt bra blir den när man shoppar.
Idag var det en helt ok dag, inte den bästa, men hyfsad. Det var sjukt kallt på morgonen, noll grader tror jag, tog på mig mössa och tjocktröja med jacka på när jag skulle till bussen. På bussen var det varmt dock, kan nästan inte få plats på grund av min väska i sätet. Den är väldigt rymlig. Väl i skolan var det också kallt, hade på mig en tjocktröja hela dagen. Kändde mig ful, men seriöst går folk runt här med mjukisar och uggs, så det spelar ingen roll. De coola fashionprepsen, som inte är det alls, kör på topp och jeans med lite hål i. Vet inte vad jag tycker om utseenden här. Det är en sån annorlunda stil här, inte bara kläder men helheten. Precis så som jag tänkt det. Jag känner personligen att jag behöver lite mer att ta på mig. Ska nog beställa lite på nätet, eftersom det inte finns någon "mall" här. Lektionerna gick bra, inte så mycket läxor, dock på amerikansk historia, men det kan jag göra på min open hour. Idag på öppna timmen satt jag först och snackade med sydkoreanska och tyska utbytesstudenten. Vi åt yoghurt och kollade på folk. Sen gick vi och gjorde läxor. Det är homecoming snart, vette vad det nu är men det ska bli någon sorts prom i vinter. Pallar inte gå med någon dejt om jag blir bjuden, knappast jag blir. Så vi tre bestämde att vi går, mycket roligare!!! Efter läxor gick jag på lunch, Haley stod redan vid mitt skåp och väntade, snäll! Sen gick vi och tog mat, idag blev det fajitas med kyckling och ris. Man dricker mjölk här till maten. Det är nyttigt och gott, eftersom jag tränar mycket så är det nog bra. Känner att det inte är så farligt att jag äter lite onyttigt ibland på lunchen, bränner ju trots av det på träningarna. Två timmar idag, i konstant kyla, fick låna en tröja av min kompis på  soccer. Dags att skaffa skolans tjocktröja, har inga av skolans kläder. Man kan köpa det, skolans färger är blått oc vitt. Glömde ta med kameran till skolan idag men gör det imorgon, har ju match också! Ska bli asgött! Planen ligger fem min gångavstånd, fett med nice! Efter lunch hade jag två lektioner, sen practise. Det är lite stressigt, men jag gillar det! Då går tiden snabbt som attan. Blev hämtad och åkte hem. Middag hemma, ris och kyckling. Gott! Äter relativt mycket känner jag, eftersom jag blir så hungrig efter träningen. Kroppen mår bra av detta, känner av det mentalt och fysiskt. Är mer uthållig på sistonde, har mer bollkoll dessutom. För att vara andra veckan i fotbollslaget har jag blivit mycket bättre för varje dag. Inte för att skryta liksomm, men seriöst är jag förvånad över att jag kan springa så mycket och inte dö av trötthet eller andnöd.
Efter middagen åkte vi till kyrkan, de har youthgroup varje onsdag. Det tycker jag är bra, man får träffa nya människor, och ha något att se fram emot i veckan. Känns bra! Där, i kyrkan, träffade jag sydkoreanskan, on går också där. Vi satte oss och snackade ganska mycket. Det var mycket ungdomar, blandad ålder men vi ska delas in i grupper. Det var bara idag som alla var tillsammans för att ha en genomgång och sjunga lite och snacka. Plötsligt får jag ett sms, det är från min fotbollskompis i laget, och hon ba, jag ser dig. Det visade sig att hon och en annan tjej jag känner från soccer också går där, sen de var fyra typ. Det var samma tjej som köpte godis till mig och är fett snäl. Visade sig att hon också bor asnära mig. Sammanträffande! Kul att känna folk här! Kommer in i språket, inte lika svårt längre. Jag kan prata med folk utan att snubbla på orden. Är säkrare också, och fast jag inte vill har jag också börjat tänka på engelska. Ibland. Ibland vet jag itne vad jag tänlker på för språk. Lite mixat sådär. Kyrkan var kul, det haglade ute. Den sydkoreanska är jättesnäll och vi kommer bra överens, tämnk att ha en kompis därifrån. Hon vill jättegärna åka till europa, kanske lite utbyte, jag kommer till korea och hon till mig. En liten tanke bara. Skulle va sjuuuukt kul!

Efter kyrkan åkte jag och hostmama till target, en affär med allt möjligt. Jag skulle köpa skolgrejer och lite varma grejer att ta på sig. Lite mjukisbyxor, tröjor, pärm. Sen går jag förbi snackshyllan. Går runt lite, och vad ser jag? Jo, är det inte vasa knäckebröd??? Jublar av glädje och tar snabbt tag i en förpackning. Längtar till frukosten imorgon! Tog foton på det jag köpte, feett intressant eller hur? Nej men tänkte bara dela med mig, av lite personliga grejer också, för att hålla kvar läsarna lite. Smit inte undan nu. Stay with. Läsarantalet sjönk typ 50 procent idag, hmm vad kan det bero på?
Imorgon tar jag absolut med kamera och fotar allt! Samt min fotbollsmatch! Hoppas jag får spela! Taggaaaaaah. Maten typ också. Och skolan. Allt! Vill blogga mer men måste sova.
Ha det gött!

Luba goes mittfältare

 Dagens outfit... ha, ha.

Spelade på min första forbollsmatch idag! Dock var det de sista 10 minuterna, men det räknas väl, för att ha spelat i en vecka eller? Mitt lag vann med 2-0 tror jag, vi var så glada. Det är en sån härlig st'mning med dessa lagkamrater, de peppar en med bra ord och finns där för en, peppar såklart tillbaka. Nu är jag äntligen en del av laget. Passar in! Det var två tjejer som ville sitta bredvid mig på bussen idag. Satt med ena på ditvägen, och vice versa. Jag känne ganska många i laget nu, de är mitt hem på något vis. Man ser dem i skolan och äter lunch med vissa av dem. Äter oftast lunch med min värdkusin och hennes gäng, som är ett par från soccerteamet. Träffade norska utbytesstudenten på lunchen idag, första gången jag pratade svenska i skolan idag. Lunchen bestod av onyttigheter, passade på för att vi hade match, men imorgon blir det sallad. Det blev någon form av crispy chicken, med friterade potatisskruvar, låter skumt men helt okej var det. Här dricker man mjölk till varje måltid. Har börjat göra det, chokladmjölk och jordgubbsmjölk finns det också, ingår i lunchen.
Sen ringer klockan och man måste springa till sin lektion. På min engelskaklass finns en tjej som sitter framför mig, hon är trevlig och vi har pratat lite, men inte så att man är bff´s direkt. Iallafall frågade hon mig om jag skulle till footballgamet på fredag, jag sa jag vet inte. Har ingen som kan köra mig, för det är bortamatch två timmar söderut. Då säger hon, du kan åka med mig, och mina kompisar dit. Vi åker efter skolan. Hon har tennis på fredag, men det är foto. Jag har soccerträning, men skippar nog det för en sådan här chans. I Sverige skulle detta alrdig hända. Att man bara får komma med fast man inte känner personen bra. Hon är junior, som alla andra i min engelskaklass. Iallafall frågade hon mig om jag ville åka till henne innan och förbereda mig. Jag kunde få låna kläder av henne med skolans logotyp på. För man är väldigt inne på att ha skoltröjor på sig här. Det finns hundratals olika modeller på kläderna för skolan. Shooool spririt på högsta nivå!
Blev helt chockad att hon var så snäll, vi bytte nummer och ska prata om det imorgon. Är så taggad för det här.  Har lust att skriva lite mer men är väldigt trött. IMorgon bär det av till skolan vid sju, stiger upp 6 och går till busstop 7:10. Ska försöka ta lite mer bilder imorgon på folk och mat. Vi hörs folks! Puss

Love

Tack till alla som läser min blogg, tack till er som kommenterar. Jag blir så glad att det finns människor som finns därhemma som stöttar mig. Allt detta bidrar till att jag blir peppad och mår bättre än bra! Att läsa era kommentarer gör mig varmt om hjärtat! Tack igen för att ni finns där för mig. Känner mig inte ensam. Dagarna blir ljusare. Känner uppskattning och tacksamhet! Tack för att ni finns! puss på er <3

Påväg hit, eller härifrån

Okej här kommer ett till inlägg, tänkte skriva om mina lektioner, jag bytte lite idag.
Har märkt att mina rubriker nämns efter låtar jag lyssnar på i skrivande stund, bara så alla vet, vet inte vad jag ska skriva däruppe annars. Känns aningens tråkigt att bara skriva typ Måndag, eller träning, som jag gjort i tidigare inlägg tror jag, slut på det.

Iallafall!

Såhär ser mitt schema ut

börjar 8:20

us-history
acoustic guitar
AP spanish
open hour (yey) här kan man göra vad man vill i en timme, utbytesstudenterna får gratis gymkort på YMCA ett gymm en minut härifrån. Ett alternativ till vad man kan göra då, annars tänkte jag lunch eller läxor. Sen är det:
Lunch, en timme, det är ju sjukt bra att de bytte open hour från på morgonen till nu, då har jag två ledira timmar att göra allt möjligt på liksom, väldigt nice. Lite vilotid bland allt detta kaos!
AP Lang efter det, det är en kurs som handlar om tal och skrivande, vi analyserar kända personers tal och olika texter genom retoriska metoder. Lektionen borde egentligen heta retorik tycket jag, tyckte inte brainerd. Det är kul, lite svårt men man lär sig vältalighet och svårare ord, samt att uttrycka sig på olika sätt. Läraren är jättesnäll mot mig och tar hänsyn till att jag är utlänning, och även om jag fick 0/10 på glosprovet sa hon att det var okej, för det var svåra ord. Dock, lite komiskt, engelskan på Lilla Akademien hade precis dessa ord. Som ostentanious typ. Helt sjukt att engelskalektionerna därhemma inte allt skiljer sig åt mycket från dessa. Spanskaläraren är också trevlig mot mig, hon är halvsvensk så hon och jag lägger in lite svenska ord och intryck här och var, mest hon dock. Blir lite chockad när hon snackar på svenska helt plötsligt. Hon som pratar spanska hela lektionerna. Seriöst, det är bara spanska, hela lektionerna, till och med eleverna snackar spanska med varandra. Men det är sjukt bra, tror min hackiga spanska kommer att få ett rejält lyft här. Läraren är jätte skämtsam och ritar roliga gubbar på tavlan, det mesta är inte så seriöst men när det kommer till läxor lämnar alla in och förbereder det som ska göras. De ger sjukt mycket respekt till läraren, det förstår man, hon är ju jättebra! Det är ju AP också, högsta nivån, eleverna vill nog vara där och lära sig, såsom jag. Är fortfarande lite i chock av att allt är på spanska, men det går över. Mina chocker uppstår lite här och där, när något är väldigt nytt.
Sista lektionen är photography, jättekul med mycket frihet. Vi ska göra en uppgift om en bild vi kollat upp på flickr, sen ska vi göra ett assignment om att man ska fota alfabetet, fast i olika former som man hittar i olika saker man ser runtomkring. Det är kul, vi ska lära oss om photoshop och olika program. Skönt att det är sista lektionen, man är ju så trött under slutet av dagen. Så har man något att se fram emot också!

Jag har märkt att jag går runt i hallwaysen och kollar runt på folk, min kompis från soccer sa det. haha hon tyckte jag såg lite lost ut. Men jag är det fortfarande, Ser nytt folk, HELA tiden. Det är lite påfrestande, efter Lilla akademien då man ser samma folk varje dag. Här känner jag frustrationen av att inte känna någon, förutom en liten, ytterst liten del av skolan. Hoppas det blir bättre. Men det är ju kul att kolla på folk här, jämför med amerikanska filmer. Men det går inte, i filmerna plockar de ju ut snygga människor som går runt i skolan som statister och huvudrollerna också. Här är det en annan femma. Alla ser likadana ut, nästan. De har flipflop och jeans och en "snygg" topp typ, som man tycket här. Heeelt annorlunda än sverige. Dresscode också. inget kortare än fingertopparna slutar. Alla tjejer har likadant hår också. Slingor, rakt och uppklippt. Känner mig ytlig nu, men jag kan inte rå för det. Ska sluta känns bara dumt. Det är ju det som är mode här. Jag går runt i leggins varje dag, ska ta bild på vad alla har på sig här någon dag. Orkar inte ha jeans, man går ju för sjutton runt här som det vore en powerwalk. Och så är det varmt i skolan, deras ac jobbar i skift verkar det som, eller så hade jag en för tjock tröja. Nog om klädprat. Ointressant. Bara en uppdatering om det.

Slänger upp en bild på min matsal, trodde den skulle vara större, men när den är fylld känns det som film.

Runaways

Hej, jag sitter i min säng och myser i myskläder. Imorgon en ny dag. Är väldigt trött i kroppen , är alltid det efter fotbollsträningen. Vi har träning måndag, onsdag, och fredag. Tisdag, torsdag och lördag är det match. Imorgon alltså! Fick en stor blå träningsbag att ha alla saker i och matchdräkten eller vad man nu kallar det. Efter skolan imorgon åker vi till staden Rice. Eh, jag vet inte varför de nämnde staden så. Hej jag bor i ris liksom. Där blir det match och det finns en chans att jag får spela. Min coach sa att den bästa träningen är att spela på mathcen så vi får se! Jag vet inte om jag vill, det går ju bättre och bättre på träningarna. Alla är så peppande här, det känns verkligen som ett team. När man gör någonting som är bra så ropar alla, good job, eller yeah, eller go Luba! Det känns bra då, att man blir accepterad trots sin bristande bolkoll, som ständigt blir bättre dock. Jag försöker heja på endra också ibland, för att inte verka för egoistisk. Nu har jag äntligen lärt mig allas namn i laget. En vecka tack, det gick!!! Underskattade min förmåga att komma ihåg namn. Go Luba eller vad?
Jag försöker peppa mig själv med att skriva i mina skolskrivböcker ibland på svenska. Skriver lite som en dagbok under lektionerna, när jag känner mig lite nere för att jag inte förstår något. Ingen kan ändå läsa vad jag skriver. Det är en fördel att vara här. Jätteskönt. Jag har också blivit mer van vid att skriva ut om vad jag gör här och om tankar och om vad jag känner. Ärligt talat har jag ingen människa här som jag kan prata djupa känslor med. De i skolan förstår ju inte riktigt, de har inte varit hemifrån tror jag. Mina värdföräldrar föddes här. Bor fortfarande kvar och har aldrig bott utanför staten. Det märkte jag idag, att jag inte pratar med någon om mina känslor med någon. Okej jag pratar ju om det mesta med värdfmiljen, ganska mycket faktiskt. Men inte om vad jag tycket om allt som jag upplever här. Det som man inte kan ta upp med en amerikan. Hemma i Sverige hade man ju massa människor att prata med varje dag, man hade byggt upp ett liv där. Här hålls det på att byggas, långsamt, men det går ganska bra. Vill inte vara för optimistisk. Men jag har ju ett antal människor här jag känner. Inte som man kan ringa och ba´ ska vi gå på bio, men såna i skolan som man säger hej till och sitter med på lunchen. Jag pratade med Paula, som jag var i New York med, det var kul. Det fanns mycket att diskutera om. Jag kände ju ingen innan jag åkte, men känner att jag har skapat så många nya vänner och bekanta från när jag satte min fot i det här landet, och innan med. Under förberedelserna. Det finns så många människor insåg jag. Om det finns så många utbytesstudenter. Visste ju för sjutton inte ens vad en utbytesstudent var för ett par år sedan. Världen är liten, människorna är många, möjligheterna är oändliga. Jag har märkt att jag har börjat prata mycket om mig själv, men det är väl inget fel. Inte så att jag pratar med någon och bara snackar om mina bekymmer. Nej jag frågar ju en massa också. Jag känner något behov av att dela med mig av mina händelser under dagen, det är normalt. Dock kan jag ibland börja prata för mycket. Som nu, jag har så mycket att dela. Det beror nog på att jag gör så mycket kanske, många intryck och nya människor man träffar. Okej mycket snack. Haha just det, en rolig grej, typ den första grejen som jag förväntade mig skulle hända, kanske lite oftare.
Gick för bi ett par tjejer, kollade inte så noga på vilka de var, gick ganska snabbt och smsade samtidigt he he. Iallafall, en tjej säger: "She´s from Sweden" när jag går förbi. Skrattade lite för mig själv. Trodde seriöst att jag skulle komma till en skola där de flesta skulle veta vilka som var utbytesstudenter och vi skulle va jättecoola, haha nördigt va? Man får väl drömma eller? Jag får hoppas att jag träffar lite nytt folk och make some new kompisar här. Det är liksom första måndagen på den här skolan. Imorgon första tisdagen.

Days of summer

Ny dag, nytt inlägg. Nej det är samma dag, känner för att blogga och släppa loss på tankarna. Det är skönt, lite terapi.

 De bor där

Nu ska jag berätta om söndagen. Vi vaknade ganska sent, efter bröllopet. Åkte till kyrkan, förstår inte så mycket av det prästen säger, han pluggade till jurist ett tag så han använder svåra ord i sina predikningar. Men det är okej. Det ligger nära och vi åker bil. Det började 10:30. Sen åkte vi hem och åt lite, efter det trodde jag att jag skulle ha tid för läxor och skype. Men istället blev vi bjudna på tubing hos nygifta paret. Alltså av mina värdsyskons morfar. Där var redan ett par stycken när vi kom dit. Bland annat värdmammans farbror och hans barn samt hennes bror och flickvän. Mycket folk. De har sitt hus precis vid vattnet, man går ner och kommer till båten. Vädret var underbart, soligt och runt 27 grader. Härligt. Vi gick ner och åkte ut med båten. De har två, en som är platt och en motorbåt som är snabbare. Först tubade jag och Maiah. Det var kul, lite svårt att hålla i dock för jag väger mycket mer än henne och höll nästan på att ramla av! Men kul var det. Har fortfarande träningsvärk i musklerna efter det. Tubade bara en gång. Orkade inte mer. Men det var skönt att åka båt. Sen gick vi upp och åt lite snacks. Vi satt lite i hammocken och bara latade oss i det varma vädret. Sen var klockan mycket och vi behövde åka hem för jag hade läxor, som egentligen inte behövdes görs. För jag bytte min amerikansk historia till en enklare klass. Det var för svårt, vi skulle göra om testet i helgen och jag letade maniskt efter alla svar på frågorna i häftet. Det tog ca 2 timmar. Sen när jag bytte idag så var det förgäves att jag gjorde läxan, lärde mig dock ett antal grejer. Det var den dagen!

Wedding

I lördags var jag på bröllop. Min värdmammas pappa skulle gifta sig. Vi åkte dit på morgonen till lokalen och skulle hjälpa till, men ingen hjälp behövdes. Då åkte vi till brudgummens hus för foton. Vädret var sjukt, 30 grader och ingen vind... Hm, inte så härligt, när man ska bli fotad också. Var helt slut av det. Hade dessutom min långklänning, det var inte så nice ska jag säga. Men fotades gjorde vi. Jag fick vara med på familjens foton, jag vet inte men det kändes liksom inte som att jag skulle vara med där för jag är bara deras utbytesstudent. Men de sa att jag var tvungen typ. Så ja, inget mer att säga om den känslan. Har liksom inga fler åsikter. Iallafall, vi gick in och åt lite snacks, träffade deras släkt. Jaimi har en bror och hennes pappa har en massa syskon, som har barn allihop. Sen hade hans fru en massa släkt också. 300 pers sammanlagt. Sen var det dags att åka till huset, eller lokalen de skulle vigas i. Det var fett mycket folk där redan, vigseln var jättefin och gick relativt fort. De spelade olika sånger under vigseln, gospel typ. Sen var det slut och alla gick ut i hallen för rummet skulle förberedas med alla bord och allt skulle flyttas. Så vi väntade. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till släkten, jag känner ju ingen där egentligen. Bara hälsade på folk, sen stod jag lite ensam där för mig själv och lekte med min kamera. Kände att jag var ett plåster på min familj lite, men ändå itne. Bara när jag inte hade något att göra. Vi satte oss och maten kom. Först sallad i en ostkorg, sen biff med potatismosliknande sak, dessert var bröllopstårtan, men jag såg aldrig när de skärde den. Den var god. Enkel men sjukt god. Maten var hyfsad. Sen var det dans, men först en överraskning, Elvis kom dit och sjöng. Sjöng gjorde han en hel del, typ alla låtar Elvis hade. Jag satt med prästen och hans fru. Hans fru var halvsvensk, men kunde ingen svenska, synd. Hennes släkt hade emigrerat från Sverige på 1800 talet. Hon kunde väldigt mycket om sin bakgrund. Hennes gammelmormors mamma skulle åka på titanic egentligen men de avbokade i sista sekund för ett bröllop de skulle på. Tur för dem, sen föddes hennes gammelmormor. Cool berättelse! De flesta har intressanta bakgrunder, de kan väldigt mycket om sina far och morföräldrar. Men man kan ju förstå det. Amerika är ett mycket emigrerat land. Min kompis från soccer är halvskotte. Hon hade skotsk accent när hon var liten men fick gå speech class för att bearbeta bort den när hon gick i mellanstadiet, bara för hennes mamma inte ville. Tillbaka till bröllopet, det var dans i slutet, dansade inte. Bara lite med mina värdsystrar för de ville så gärna. Annars satt man och drack något eller pratade, tittade, hälsade på folk, satt och chillade i en soffa. Kul upplevelse, det är lite som på film, fast enklare, människorna är intressanta.

Sen var klockan sent, jag var fett trött. Vi åkte hem och lade oss direkt. Kollade lite på film innan jag lade mig, sen däcka jag. Det amerikanska livet är verkligen hektiskt till min förvåning. Men det är kul, tiden går fort och man upplever nya saker varje dag. Varje dag har något nytt att ge, uppskattar det. Trots att dagarna går upp och ner tillsammans med humöret. När jag är nere tänker jag dock på att det blir bättre, har ju märkt att jag har ganska stora humörssvängningar här. Ena dagen är jag jättejätteglad, sen är jag ledsen med hemlängtan. Eller som mina vanliga dagar med mitt humördiagram som går upp efter varje timme. Till slut är jag glad och går på fotbollsträning, då blir jag utmattad och humöret stannar till. Nu blir det av att skriva ett till inlägg om igår.

Kör lite inläggsmaraton, nu när jag väl har tid och inga läxor, woo!

 Bröllopsbervlåda

 Elvis kom dit!

     Lite fotoredigering

  Såhär såg ett bord ut, intressant

                      Lite fotograferingsskryt

                                         Värdsyrran och jag, det var sjukt soligt och varmt ute, man
                                       måste kisa hela tiden. Har ont i huvudet ibland, på grund av det.

                                                        Hej!

stars and the moon

En amerikansk kompis smsade precis mig och skrev: - Luba I´m at the store right now getting you candy.
Hon vill att jag ska pröva all sorters godis de har där. Snällt av henne!!! Blev jätteglad.
Tänk att såna små saker kan vända på hela steken. Humöret kan va nere men stiga av smågrejer. Okej det var ingen smågrej men ett sms liksom. Jaja nu ska jag göra lite läxor i min amerikanska säng, som på filmer ni vet.

Fick denna av henne! Mja, god kan man nog inte kalla detta. En pinne man doppar i någon form av tvättmedelaktigt pulver. Snällt att jag fick den av henne. Gillar skarpt att det är wonka. Som att jag kommit till chokladfabriken här, verkligen, godis överrallt.

Återkommer snart

Min mage mår inte riktigt bra just nu. Jag mår inte heller så bra... Varför gör jag det. Bara äter onyttigt.. Okej inte onyttigt men ibland. Ville göra omelett till middag för de hade inget annat man kunde laga. Men nej äggen var slut... Så det fick bli att haka på småungarna och äta pannkakor från frysen med sirap...

Usch jag mår illa. Det här ska jag ändra på och äta bra, från och med imorgon blir det inget skräp.
För sjutton jag kan ju äta bra om jag vill och skippa sockret och äcklet!!!
Vad är det jag gör egentligen. Jag mår fett dåligt, av att de inte har bra mat i kylen eller att jag kan laga mat själv. Jag känner inte riktigt hundra säker när jag ska ta något från kylen. Som kompensation till pannkakorna gjorde jag en sallad. Imorgon blir det hård svenskdiet.

OKej familjen äter bra, men i vissa fall som idag kan det bli lite latmaskeri hos dem. Händer mycket sällan. Imorgon blir det grööööööt.

Jag vill vara här samtidigt som jag vill vara i Sverige så sjukt mycket. Ibland gör jag saker jag tvingar mig själv till att göra fast jag inte vill, för att jag inte ska känna skuld. Ibland känner jag mig otillräcklig och missanpassad. Ibland längar jag så mycket att jag inte kan göra något annat.
Vissa stunder är jag bara glad och tänker inte på något alls. Jag har kapaciteten till mycket, men det är framför allt humöret som påverkar beteendet. Iblan vill jag inte prata. Men andra dagar är jag på ett hur bra humör som helst. Jag ska försöka leva ut livet.

Jag känner att det på något vis känns fel att umgås med andra utbytesstudenter, för det står i manualen att man inte ska bilda grupp med dem i skolan utan skpa ett eget gäng här. Men det verkar ju bara så himla dumt. Det är ju mycket enklare att få utbytesstudentvänner här som går igenom samma sak. Visst kan man umgås med dem, och ändå samtidigt ha amerikanska vänner. Jag tror samtidigt att det är lättare att skaffa starkare band med utbytesstudenter och på samma gång har man de vännerna runt om i världen, som tyskland och korea! Så kan man hälsa på dem, eller åtminstone ha kontakt med dem. Sak samma om det är amerikanska eller utbytesstudentkompisar man skaffar. Man ska känna sig trygg i det man gör och skapa minnen och vänner man tycker om att umgås med. Jag vill inte följa någon manual. Jag vill må bra och inte känna mig tvingad till något.
I skolan är det kul, roliga människor och en avlslappnad stämning på lektionerna. Men enkelt, det är det inte... Jag har tagit mest AP klasser. Advanced placement alltså. Förstår inte varför, men grejen är att om jag hoppar ner hamnar jag med sophomores, de är två år yngre. Jag vill gå på kurser som har jämnåriga elever eftersom jag redan har väldigt många sophomorekompisar från fotbollen. Ålder spelar ingen roll, i vissa fall. Men AP är en challenge för mig. Trodde det inte det skulle bli plugg men plugg blir det mycket av i helgen. Här har de läxor till nästa dag, varje dag. Ska jag klara det? Nu när jag har fotboll och allt. Vi får väl se... Tiden går fort. Räknade ut att det är 263 dagar kvar, inte så mycket eller? Stort tal, men om man gör det roligt för sig, går det som ett ögonblick. Det är bara att leva ut sin tid här, som man hade drömt om länge. Göra allt det man fantiserat om hemma i Sverige. Peppande tanke tycker jag. Humöret kommer gå upp och ner, men det är normalt. Jag är sjutton år och bor i USA, det låter ganska coolt faktiskt. Försöker peppa mig själv på lektionerna och hemma, att jag klarar det här. Man ska bara vara glad och vara öppen till allt. Tacksam att jag får göra detta. Puss

Fredagsmiddag

 Vi år på en maxikansk restaurang, beställde nån kombo. Helt okej

 Free refill

Värdsystrar


Idag ska jag på bröllop. HAr det ganska fullt. Kollade på film igår på datorn, lugnande, men har ont i nacken dock. NU ska jag äta pannkakor! Hörs

Alla ska på footballgame, förutom Luba, för hon har inge körkort..

Nej men seriöst. Alla frågade mig under hela dagen om jag skulle på footbalgame ikväll. Jag vill men jag orkar inte. Hade två timmar intensivträning med soccern, och jag är helt slut nu. Men det kommer väl flera games, eller hur. Alla verkar göra detta spel till en sån big deal i skolan. ALLA ska dit. Alla snackar om det på lunchen. Till och med de andra utbytesstudenterna. Jag känner mig lite kluven i denna fråga.
Men jag vill inte anstränga mig och istället ta det lugnt ikväll. Plugga lite kanske.

Fick underkänt på provet i Amerikansk Historia.Yey, mitt första prov i USA, och mitt första underkänt. Bra jobbat Luba! Fick 43%, 60 procent var godkänt. Haha... Men egentligen ska jag ta det seriöst. Om man inte håller sina betyg uppe till C minst så blir man hemskickad. Kanske dags å plugga. För jag gjorde ju aldrg det till det här testet. Smart. Gott intryck på lärarn också, gör ju helt och hållet motsatsen. NU kommer han tycka att jag inte fattar något. Men jag ska göra om det. Alla ska få göra om det hemma tills måndag. Man har frågor med 4 svarsalterativ som man kryssar i på ett separat papper. Sen lägger han dem under en maskin och den läser av. Smart tycker amerikanerna. Dumt tycker jag. Flera svarsalternativ kan vara rätt beroende på hur man tolkar frågan. Saknar dellmings prov där man får skriva allt man vet och flumma bort sig totalt till ett anatt ämne och ändå få bra betyg för att man gick all in för det. Jag ska seriöst höja mig till ett A på måndag. Det blir ju enkelt. Man kan ju kolla allt på nätet. Dumt. Skolan var kul idag. Berättar lite mer sen! x

lines

Fenomen

Jag kom precis hem från long praire med Brock, det ligger nån timme härifrån. Det var möte med utvytesstudenter och deras familjer, eller bara en medlem. Jag är så trött nu. Till min american history imorgon ska jag ha läst 30 sidor ur en A4 bok. För imorgon blir det test. YEeey!
Hemliesn är bara att jag inte har läst ett dugg. Sorry men man kan inte ge ut en massa text på en onsdag för att det ska vara ett prov på fredag. Två kvällars pluggande, varav en går bort hos mig. Texterna är jättesvåre och skriven på svår engelska. Jag har advanced placedment så det är ännu svårare än vanlig. Funderar på att byta, inte för att jag är mjäkig och inte orkar utan för att jag inte vill ha det för svårt precis när man börjar sitt år här.

Jag vet inte men jag stressar aldrig upp mig fr prov och sånt. Behåller lugnet. Den tyska utbytesstudenten i min klass är typ fett stressad för provet imorgon. Jag är bara en aning fundersam om jag ska stanna i den här gruppen eller inte. Provet går dåligt för alla i början så jag får ta och läsa på lite på wiki innan då. Eller jag löser det sen.

På mötet var det massor av utbytisar. Mest från östländerna. Korea och sånt. Alla satt med sina hostfamiljer. Alla mammor och pappor var så olika varandra. Vissa satt bara och tittade runt och pratade inte med sina värdföräldrar. Men jag och Brock hade jättekul. Han tog inte så mycket seriöst där, utan det blev mest skratt. För det var en hel del att skratta åt, som reglerna. Och på lapparna stod det, leave this to your host mom, eller så sa hon, ledaren, ge pappret till din värdmamma. Eller lägg det i värdmammans väska nu. Och jag hade bara min värdpappa där så det var kul att höra.
Lite könsdiskriminering där. På pappret inför nästa möte stod det:

-Bring a dish, but don´t let your host-mom cook it.

Men hallå, host-daddysen? De då? Iallafall, så fanns det en regel, stod såhär:

-You can´t smoke(weed) during your program year. Lustigt,

Iallafall, träffade en jättetrevlig tjej från Norge där. Hon reser också med Explorius. Det kallar jag coolt. Hon kom hit i fredags stackarn! Tänk hur nervös jag skulle vart då. Jag pratadepå för fullt, för hon var den första jag pratat svenska med i USA förutom skype och enstaka ord. Det var härligt!
Sen prtade vi lite, och jag åkte hem.

SKolan var kul! Jag har kallat mitt humör för luba-i-usa-fenomenet.
På morgonen är jag jättesur typ, sen blir dagen bättre, med gitarr. Har lite mer saker och göra efter det. Mer och mer under dagen som går.  Till slut åkte vi ikväll till Long PRaire.

Nu måste jag verkligen sova. Vi snakkes! Älskar det ordet, och spörsmål säger norskarna.
Bloggar mer imorgon! pus

torsdagskänslor

Jag fattar inte skolsystemet här. Man har sju minuter att ta sig från en klass till en annan. Sen när lektionen är slut och klockan inte har ringt, sitter man tillsammans med hela klassen, läraren också, och väntar på ett klockan ska ringa. Typ fem minuter ibland. Man bara väntar vid utgången och när klockan ringer kan man äntligen gå ut. En annan sak är om läraren inte hunnit avsluta lektionn och klockan ringer, så sticker alla. Respektlöst.

Hade iallafall skola idag igen. Vaknade tidigt. Morgonen är jobbig tycker jag. Det är då jag har mest hemlängtan. Det är då jag vill gråta ibland, för att jag känner mig ensam typ. Idag var jag ledsen i perioder. Ibland vill man gråta, men inga tårar kommer. Ibland blir man glad, som när en klasskompis från spanskan hjälper en till nästa lektion och får en att skratta. Då höjs gladometern. Men sänks igen när någonting är tråkigt. Det är det jag har märkt. Att när jag har tråkigt eller har tid att tänka på saker, det är då jag får hemlängtan. När jag håller mig sysselsatt som att snacka med folk eller ha någonting at göra som är väldigt uppmärksammtagande, då släpper det. Men det var min andra dag. Man kan inte förvänta sig att det ska gå superduperbra första dagarna. Allt är nytt, annorlunda. Men lektionerna går bättre. Bytte min novels lektion till language, den är svår, men några av sat-orden på engelskan dök upp. Tack för engelskalektionerna på LA.

Iallafall så måste jag åka till exchange student orientation nu, men jag bloggar mer ikväll!

Jag klarade det!

                                                          tom korridor

Trodde aldrig jag skulle få uppleva en första dag på High School, dagen var som en film, fast utan snabbspolning av olika vinklar av allting. Just enmansvinkel liksom. Japp det var med andra ord hektiskt och väldigt tröttsamt, stressigt fast väldigt annorlunda, och kul. Allt på samma gång! Nu när jag kollade på en snutt av en highschoolfilm kändes filmen med tillgjord, som att den var förfinad på något sätt. Finslipad. Men det var ingen besvikelse ändå. Vaknade halv sju, åt frukost, fixade mig och fick skjuts av Jaimi till skolan. Det kändes inte på riktigt på något vis. Jag har j varit där flera gånger, men inte själv, och inte med en massa kids i hallarna. Jag gick till student counseloren och fick mitt lockernummer. Jag har mitt skåp precis vid matsalen, så det är ju bra. Första lektionen är open hour så då har jag håltimme. Det var ju bra, för jag kunde inte få upp mitt skåp. Fick panik. Alla gick förbi mig och jag kunde inte fråga någon för alla var påväg till sina lektioner. En tjej från fotbollen skulle hjälpa mig men hann inte. Så jag gick till student services, men såg rektorn och hon kom och skulle hjälpa mig, men på vägen gick det förbi en kille som heter Tyler, han är senior och hon sa att han skulle hjälpa mig. Jättetrevlig och snäll. Han hjälpte mig jättelänge med hur man öppnar mitt skåp. Sen, så hjälpte han mig också att hitta alla mina lektionsrum, så vi gick typ runt hela skolan för att hitta vart jag skulle vara under dagen. Så snälla är amerikanarna här! Okej, fast jag hittade ändå inte mitt lektionsrum sen, men ändå. Första lektionen var gitarr, det var faktiskt inga konstiga människor där, och itne bara killar. Lärde mig en hel del nytt. Bra början på dagen. Innan dess strövade jag runt i korridorerna, visste inte vart jag skulle ta vägen, kände mig lite dum.

Egentligen känner jag mig dummare här än vad jag är. Mycket yngre mentalt, med engelskan asså. Jag har så mycket svårare för att förstå och uttrycka mig ibland. Som att jag är efterbliven eller något.
Fast nej, det är bara på fotbollsträningarna, när coachen förklarar någon övning eller något sorts spel. Jag är alltid den som alrdig fattar. Hon frågar, mitt framför alla: -Lu, do you get it? Alla kollar på mig. Vad ska jag göra? Måste ju skaka på huvudet. Men ärligt talat är det inte så farligt. Alla fattar att jag aldrig spelat på riktigt förut så varför va irriterad på mig, fastän jag tror vissa är. Orka bry sig.

Iallafall så var andra lektionen spanska. Där var det bara seniors och verkade som att jag kommer att ha fett kul där. Alla är jätteglada. Den som är mest glad på lektionen är nog läraren. Hon snackar jättemycket och är jättegullig och snäll. Blev så lycklig när jag hörde spanska. Hon är från mexico så det blev spanska på hög nivå. Älskar det. Det kändes liksom som att jag var hemma, för Spanien är ju nära Sverige liksom. Långsökt menmen. Fick faktiskt ganska så en aning hemlängtan när jag satt där. För min spanskalärare är halvsvensk! Kan man tänka sig? Hennes pappa var svensk, men han dog, och hon var i Sverige i somras och vill skaffa svenskt medborgarskap eftersom hennes pappa är född där.
Det var faktiskt härligt, blev lycklig, hon kunde lite men sa att jag ska lära henne mer. Hon kan inte alls svenska så... Det ska bli kul. Hon var iallafall väldigt glad att ha mig där.
Nästa lektion var us-history, en kille från Spanskan visade mig hur man kom till den lektionen. Hade kommit sent annars. Där på den lektionen var det en tjej från soccer jag känner bra, samt en tjej från tyskland, yey äntligen en till utbytis! Lektionen var kul, men boken, oj, den är tjock. På fredag har vi test. Orkade inte plugga idag. Do it tomorrow.
Sedan va det lunch. Gick till mitt skåp med den tyska tjejen. Äntligen kunde man snacka lite om saker man inte kan snacka med amerikanarna om, typ vad man tycker om allt, hon tyckte typ samma som mig. Det var stressigt, och hon kunde inte heller få upp sitt skåp. Det var packat på lunchen. Vi tog mat, det var sallad typ och grönsaker, fett bra. Frukt och nyttigheter också. Keso!!! Jag blev glad.
På lunchen var alla platser upptagna. Men som tur var hade jag bstämt att sitta med ett par från soccer. Tack fotboll! Den tyska tjejen skulle sitta med en annan. Jag satte mig. Hann inte ens bokstavligen äta tre tuggor förrän alla började gå, och klockan ringde. Den ringer en minut innan lektionerna. Det var den stressigaste lunchen jag varit med om. Ska komma tidigare imorgon. Efter det var det dags för klassen jag inte såg fram emot, som jag vet att jag kommer byta. Novels. Man tog en bok och läste under hela lektionen kort sagt. Ska bytas, orkar inte säga nåt mer.
Sen, det roligaste. Fotografi! Sjukt kul ska det bli. En tjej från soccer är där, tvillingen till den på us.history faktiskt. Kul,
Läraren berättade om alla uppgifter vi ska göra och att vi ska göra ett portfolio med våra bilder, vi ska också lära oss photoshop. Sen var dagen slut och det var dags att skynda sig till soccerpractise.
Jag bytte om i raketfart och sprang ner till planerna. Vi hade träning i två timmar under stekande sol. Inte så nice. Men skönt efteråt. Blev hämtad och nu sitter jag hemma och skriver mina tankar. Allt måste dokumenteras tycker jag.

Egentligen snackade jag inte alls med någon från mina lektioner. Man hade liksom inte tid. Bara med de jag kände, och en tjej som jag sa att hon hade snygg jacka till. På min photography. Men det blir nog bättre ju mer tid som går. Har ju utbytisarna också. En tjej från korea och en från Schweiz. Fett coolt! När jag kom hem var jag helt utmattad. Orkade inget. Bara äta. Och äta glass méd karamellsås. Nu ligger jag och kollar på film, Eat Pray Love. Mår bra av den. Får mig att vilja åka till italien, äta pasta också.
Ny dag imorgon. Mycket ska fixas. På kvällen är det orientering för utbytesstudenter från ISE. Det ligger en halvtimme härifrån och min lokala kontaktperson håller i det. Det kommer vara en del utbytesstudenter där. Ska bli spännande! Nu har jag lite skrivkramp.
Var så stressigt i skolan att jag inte hann ta några bilder allt nästan, men det kommer, när modet kommer, och stressen kan hanteras. Tills dess, ha tålamod.

Låt det va som i en film

Amerikanarna, eller tjejerna i mitt fotbollslag blev sjukt faschinerade av att vi i Sverige lyssnar på amerikansk musik och kollar på deras serier. De enda de sa sedan var: Wow, thats so cool!!!.
Det är kul, de frågade mig en massa konstiga, intressanta och väldigt amerikanskt dumma frågor. De är inte dumma, men lite bortkopplade är de måste jag erkänna. Men hur bra är inte det? Jag tycker att de har det så bra, de behöver inte bry sig om Europa, bara de viktigaste nyheterna förstås. Men allt händer ju i usa, eller det är dentrum för det mesta. Språket, globala företagen. Det kan vara skönt att bo på "landet" ibland. Man skapar sitt liv utan några som helst påfrestningar från media och storstadslivet, idealet. Gillar det, skarpt. Imorgon, eller ska jag säga idag, börjar skolan. Ett nytt steg i min resa här. Jag känner mig förberedd och inte alls nervös. Känner redan flera stycken från soccer. Om inte jag skulle börjat, skulle det vara jobbigare för mig just nu. Men jag ska inte hoppas för mycket. Ögonlocken stängs då och då. Är en aning trött. Ska försöka blogga lika mycket, fastän skolan börjat. Det finns internet på skolan, så varför inte sitta där, på min open hour till exempel.
Imorgon, skola!

Jag har inte varit på Starbucks en enda gång sedan jag kom till USA. Viktig info va? Tänker inte lägga upp en traditionsenlig Starbuckskopp här nej. Hejdå

wow its here

Kvällskreativiteten är här igen. Som lovat. Dock är jag lite trött. Skola på onsdag, då måste man va uppe innan tuppen gal. Så tidigt gick jag upp för en och en halv vecka sen. Sedan dess har dygnet vänt och vridit på sig lite hur det velat.

Ibland underskattar jag mig själv och hur mycket jag egentligen kan leverera. Som den sociala kapaciteten. Den kommer och går för min del. Ibland blir jag bara så sur på mig själv, när jag inte har förmågan att snacka. Man tycker att man är sämst. Sen, när man minst anar det, dyker den upp, och självförtroendet stiger i högan sky. Dock är det ju svårare när man lever i ett engelsktalande land, att uttrycka sig med lika brett ordförråd eller uttryck. Men då kan man lugna sig själv och beskylla sin osocialitet med att språket inte är lika familjärt för en. Det finns ju inget man kan göra åt saken förutom att bara släppa taget om egot, eftertänksamheten och angelägenheten att ge ett bra intryck. Jag ska bara vara mig själv och inte bry mig om att det språk, som inte är mitt modersmål kanske hackar en aning vid konversationer med nya människor man aldrig träffat. Då är det upp till dem, de får tycka vad de vill. Stanna eller gå. Ibland kan mina engelska meningar vara lika kassa som ett texturdrag från google translate. Men det går bättre för varje dag. Fastän jag använder svenska varje dag. Förvånande att min svenska fortfarande lever efter två veckor av engelsktalande och svensk-engelsk översättning i huvudet varje dag.

Jag har känt på sistonde att jag på sätt och vis förändras här. Såklart kan jag ju inte förbli den samma människa jag var när jag bodde i sumpan. Livsstilen ändrar mig. Folket ändrar mig. Vädret. Maten. Otillgängligheten av svensk teve, svensk mat och svensk textning har gjort mig mer, jag vet inte vad, någonting man inte kan förklara. Inte amerikansk, men inte heller mindre svensk. För svenskheten har ökat sedan jag kom hit. Ville ju nästan skrika när jag såg en lingonsyltskonserv från Sverige här. Normalt? Eh, ja? Uppskattningen har ökat, mer för varje dag. Det är nog den som formar mig. Min uppskattning till livet och människor.

Glad att jag gjorde det här. Just det, tacksamhet! Det är ordet. Tack!