*

Jag känner mig ensam, hjälplös. Behöver någon att prata ut med. Visste inte att det skulle vara så här jobbigt att vara borta. Det är svårt när man inser att man får ta saker i egna händer och klara sig själv, mest hela tiden. Det finns ingen här som bara spontant kommer och kramar en, eller som jag kan vara riktigt öppen mot...

Men det är en del av att vara borta, de här upp och nedgångarna. Det är bra att gå igenom sånt, eller är det? Lite trasig inombords på något sätt. Skrivlusten har försvunnit. Hoppas det blir bättre imorgon. Ska ta tag i det här nu. Hejs