I lördags hade vi spelning med vårt band Nåt bra. Blandade känslor den dagen. Vi soundcheckade under eftermiddagen. Tiden gick fort. Plötsligt var det en halvtimme kvar innan spelning och bara några timmar kvar till det att allt skulle ta slut. På scenen, när det väl gällde, körde vi som bara den, för det var trots allt sista gången vi skulle få spela alla låtar vi repat på under två veckor. Det var nog det roligaste jag gjort på mycket länge.
Det fanns inga nerver, de släppte så fort vi kom upp på scen. Vi hade bara kul, tillsammans. Jag vill göra om allt igen. Folk som betyder mycket för mig kom och tittade på oss. Det har aldrig varit så häftigt att framträda inför publik. Jag, som alltid fasat för Lilla Akademiens konserter och uppspelningar, har aldrig trott att stå på scen kan vara allt annat än nervöst och jobbigt. Det är en härlig känsla. Extra härligt blir det när man tänker på de nya vänner man fått under de två jobbveckorna. Saknar att gå till jobbet på dagarna. Saknar att sitta i Slagverket och flumma. Saknar att gå till coop och bestämma i evigheter vad man ska äta för lunch. En tomhet, som går att fylla. Jag är inte lika orolig för USA längre. Det är tre dagar jag har kvar i Stockholm nu. Om en vecka är jag alltså i Brainerd. Var runt lite på stan idag och köpte de sista presenterna till värdfamiljen. Det har blivit en hel del, jag gillar det, att de också kan få en bit av Sverige. Ju kortare tid det är kvar desto mer känslor kommer fram. Jag inser att jag inte kommer komma tillbaka förräns om tio månader... Jag vet inte men det känns så konstigt att livet bara kommer att fortsätta rulla på i Stockholm som om ingenting hänt. Nu vet jag inte vad jag ska skriva... Regn är mitt favoritväder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar